Tankar...

Idag började jag att skriva om något helt annat än vad det blir, men det blev för jobbigt att skriva om... sååå

Tanken var ju att jag skulle "skriva av mig" men det går bara inte, har skrivit samma text typ tre gånger men tar bort det lika snabbt. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt, skit oxå!

Ska ta itu med det snart.

Till trevligare tankar, jag har två helt fantastiska kids. En kille på nio och en tjej på fem år, och en make som faktiskt är ganska bra att ha(" jo, han e´oxå fantastisk"). Och min lilla tollare Kricka som är lite mer än sju år, och våra två yrväder Isak och Jim.

Det är faktiskt en solskenshistoria med dessa två kisekattor, vi skulle ut i skogen och leta spår efter rådjur eller vildsvin för att göra gipsavgjutningar. Vi var fyra bilar som parkerade vid skogen och vi hinner inte ur bilarna, med både ungar & hunden, barnvagnar och alla andra "bra" grejor att ha med, förrän två små tunna och utmärglade kattungar kommer fram springande.

Dessa jamande så det gjorde ont i hjärtat :( Sedan följde de med oss i skogen i nästan fem timmar, och kidsen bar dom som bara barn kan göra, de spann och gjorde allt för att vi skulle se dem...

När det var dax att fika så bjöd vi dem på lite kyckling, som de glufsade i sig, så hungriga deras små magar måste ha varit, för att sedan lägga sig i hättan på en av tjejenas jackor och en i filten som vi satt på, och sov sedan så gott och tryggt. Man blir bara så gråtfärdig när man tänker på att folk kan sätta ut sina kattungar på det viset - att svälta ihjäl helt ensamma och rädda... FYYY!!

Så efter ett tag när vi skulle åka hem så kunde vi ju inte överge dem vi oxå, så det bestämdes att de fick följa med oss hem.

När vi kom tillbaka till bilarna så var det ytterligare en kattunge som hade klättrat upp i ett träd och var helt förtvivlad, kallade på sina syskon och skakade i hela kroppen. Den fick följa med en av de andra som var med, men det var farligt nära att det blev tre stycken små liv hem till oss.

Ska tala om att jag hade två kids som gick på moln den dagen, vi hade nyligen blivit av med vår andra katt Faxa, som blev påkörd utanför vårat hus i somras. Hon blev bara precis ett år och Jonte & Jenna var så glada för henne.

Det gjorde så ont i hjärtat när vi var tvugna att tala om för barnen att hon var död, Jonte blev riktigt chockad och bara grät. Vi bäddade ner henne i en fin hattlåda med en skön filt och blommor, teckningar och favve leksaken. Sedan blev det begravning i trädgården medans regnet det öste ner.

Nu var ju tanken att jag skulle sätta in två bilder här med Faxa, men jag får bara in dom först i texten, varför vet jag inte.

Kram...