Att få somna in...

Har tänkt mycket på en sak, så fint döden kan vara egentligen. Tänk att du har varit sjuk under en längre tid och haft ont i kroppen vid varje beröring inte kunnat äta eller dricka själv, inte heller kunnat gå för egen maskin eller ens kunnat prata och göra dig förstådd och ändå med ett leende på dina läppar visat att du förstått att man har velat väl och gjort saker för din skull, för att du skulle må bra.
För att sen kunna somna in lugnt och stilla med människor runt dig som du känner dig säker med och kanske få lyssna på din favoritmusik och sen bara kunna släppa taget, under tiden som någon håller din hand. När man sen kommer för att ta det sista förvälet så kan man som anhörig eller bekant få lov att se hur fint det kan vara, att ansiktsdragen är avslappnade och mjuka. Nästan som om du bara låg och sov en lugn och fin sömn som man aldrig vaknar ur.
Så skulle jag vilja ha det, hemma i känd miljö med mina älskade runt mig och utan några smärtor. Tänk om det var så enkelt eller visst är det så enkelt?
Har också tänkt på hur viktigt det är att kunna ta farväl och att våga göra det. Har träffat på människor som blivit rädda och inte vågat eller kunnat gå fram och ta farväl. Tror då är det viktigt att man som vän ska stötta och få den som är rädd att våga, jag tror bestämt att det är ett viktigt avslut oavsett om du är nära anhörig eller "bara bekant" eller något annat som gör att man känner band med den döda. Ibland kan det hjälpa att bara var med och kanske hålla i handen och stötta på det viset.
Och när man väl har kommit in och tagit ett farväl så kan man gå vidare och sörja på ett annat plan, kanske?

Ja, nu blev det väldigt mörkt men jag tror att det är viktigt att ha såna här saker i baknacken, för då blir livet mycket enklare och man gör det inte så invecklat.

Krama varann och var rädda om dem du håller kära & älskar...